När botten är nådd..

Visst hade jag velat stänga in mig själv och ruttna bort men jag antar att livet inte funkar riktigt så.
Istället ler vi och låtsas att det inte gör ont.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0